Ett vanligt slagord i den politiska debatten kring skola är “ordning och reda!” Politiker kommer med olika förslag för att lösa de upplevda problemen med bångstyriga elever, elever som inte lyssnar, bristande arbetsro och elever som tagit över. Förslagen kan tyckas enkla och oproblematiska för den oinsatte: Förbjud mobiltelefoner! Inför ordningsbetyg! Tydligare konsekvenser! Ökad befogenhet för läraren att slänga ut elever! Men är detta fungerande lösningar? Och vad skapar det för slags skola?
Jag läste precis en rapport som Skolverket skrev 2018. Skolverket tog fram rapporten som svar på ett uppdrag från
regeringen att kartlägga hur skolor använder ordningsregler och disciplinära åtgärder. De skulle också utifrån kartläggningens resultat lämna förslag till åtgärder som kan främja trygghet och studiero. Vad fann de i sin rapport? Är det hårdare tag och tydligare konsekvenser som är lösningen?
Om vi lyssnar på rektorerna och lärarna så är det inte det. Och visst är det väl rektorerna och lärarna vi ska lyssna på när det gäller skolan?
“Rektorerna menar att det är bra att de disciplinära åtgärderna finns om skolan hamnar i en akut situation. Ibland kan de behöva stänga av en elev för att lugna ner en situation och förbereda sin organisation för ett omtag. Det kan vara bra med en skriftlig varning för att visa eleven och vårdnadshavarna allvaret i en situation. Självklart behöver personalen omhänderta föremål som är farliga eller som stör. Samtidigt menar rektorerna att de i så hög utsträckning som möjligt gör vad de kan för att undvika att hamna i ett läge där de behöver använda disciplinära åtgärder.”
s.55
Att använda konsekvenser och sanktioner kan vara ett användbart verktyg i vissa akuta situationer – med det kan inte vara det enda verktyg vi använder. Det kan inte vara det vi strävar mot. Det kan inte vara där vi är nöjda. Vi använder det enbart när det verkligen behövs – för att kunna skapa tillräckligt lugn för att göra upp en långsiktig plan. Den långsiktiga planen innefattar inte det vi får göra – som att visa ut elever eller omhänderta föremål – utan det vi bör göra för att skapa en gynnsam lärandemiljö långsiktigt. Det är det vi bör göra, det vi vill göra, det vi önskar se i verksamheten som är det viktiga. Vad är bäst för eleven? Vad är bäst för lärandet? Vad är bäst för samhället? Vad vill vi skapa för skola långsiktigt? Vad har vi för elevsyn? Hur vill vi att eleverna ska må och känna när de är i skolan? Det blir två helt olika bilder om vårt fokus är på konsekvenser och regler än på gemenskap och demokratibyggande.
“Utifrån kartläggningen drar Skolverket slutsatsen att det främsta skälet till att rektorer sällan använder disciplinära åtgärder är att de har högre tilltro till andra åtgärder. De fokuserar på att bygga relationer, på samtal, stöd, anpassningar och insatser från elevhälsan. De undviker att använda disciplinära åtgärder för att de inte tror på disciplinära åtgärders effekt, i synnerhet inte på lång sikt.”
s.55
Sara Andersson, rättschef på Skolverket, sammanfattade kartläggningen och rektorernas budskap såhär: “Det viktigaste för skolorna är att arbeta med tillitsfulla relationer, lärarens ledarskap i klassrummet och elevernas delaktighet och inflytande. Då behövs sällan disciplinära åtgärder.” Hur får vi fram detta till politikerna?
Vi vet att tillitsfulla relationer, lärarens ledarskap och elevernas delaktighet och inflytande påverkar hur eleverna mår och lär sig. Om vi vill ha ett demokratiskt samhälle där människor mår bra behöver vi se till att även skolan är en demokratisk arena där eleverna behandlas med respekt och värdighet. Att långsiktigt verka för en demokratisk undervisning är kanske inte den snabbaste och enklaste vägen för att skapa ordning och reda i skolan – men det är den enda hållbara vägen om vi vill ha ett demokratiskt samhälle. För vad är skolan till för? Att få barn att rätta sig i ledet eller att skapa aktiva och engagerade medborgare? Kanske har vi alla inte samma syn där.
För mig är svaret självklart: jag vill ha en demokratisk skola där elever får utveckla demokratiska förmågor i en trygg miljö, där de respekteras och behandlas väl och där de får ett reellt inflytande på sin vardag och sitt lärande. Jag vill att de ska känna att de har något att bidra med och att de är viktiga för sina klassskamrater och för samhället. Ibland saknar vi lärare dock verktygen för att göra detta. Jag saknade själv verktyg när jag började arbeta som lärare, och jag möter lärare som uttrycker att de saknar verktyg när jag är ute på skolor. Detta syns även i kartläggningen, då eleverna uttrycker att de vill vara mer delaktiga (s.8). Hela mitt arbete med skolutveckling handlar om det här. Den här hemsidan med texter, material och podcast handlar om det här. Jag vill bidra till:
- att ge lärare verktyg för att skapa en undervisningsgemenskap där elever mår bra och lär sig så mycket som möjligt tillsammans
- att skolan som institution faktiskt är med och bidrar till formandet av ett demokratiskt samhälle
- att elever behandlas med respekt och värdighet och ses som hela människor
- att sprida demokratiska verktyg även utanför skolans väggar.
