Jag började använda kooperativa strukturer och strategier i min undervisning för att jag hade en del utmaningar. Jag kände att jag inte räckte till, inte hann med, och mina elever fick inte det stöd de behövde. Både jag och eleverna var stressade och frustrerade. Det var här jag och mina kollegor började testa verktyg från kooperativt lärande (eng. cooperative learning) för att se om vi kunde skapa ett annat typ av klassrum – ett klassrum där elever lär tillsammans i en undervisningsgemenskap. Ganska snart märkte vi positiva effekter av det vi gjorde. Inte bara fick eleverna bättre relationer med varandra – de lärde sig också mer, snabbare. De kunde ta till sig innehållet bättre och förstå det vi gjorde. De fick stöd att hålla fokus, de fick använda språket, de blev resurser för varandra.
I förra veckan hade jag en föreläsning på Kompetentos konferens “Differentierad och inkluderande undervisning”, där jag pratade om just detta – hur vi kan använda kooperativt lärande för att skapa en undervisning som gör att alla får chans att lyckas. Dagen efter var jag på en skola där jag har ett utvecklingsprojekt kring kooperativt lärande. Detta var vår andra träff. En av lärarna på lågstadiet berättade om en lektion de hade haft där eleverna i flera led på olika sätt bearbetade innehållet tillsammans, för att till sist genomföra en uppgift själva. Han beskrev det som hände med orden:
“Det är så välriggat att alla lyckas.”
Jag känner igen detta så väl från min egen undervisning. När eleverna får bearbeta innehållet tillsammans skapar jag goda förutsättningar för dem att lyckas på egen hand. Vi lär tillsammans för att sedan klara det själva. Genom att använda kooperativa verktyg kan vi se till att alla elever kan ta till sig undervisningen, klara proven, lära sig innehållet – samtidigt som de mår bra, utvecklar sin samarbetsförmåga och växer som människor.
Jag minns en uppgift vi gjorde i åk 2, när vi läste fabler. På den här lektionen skulle vi lyssna på en fabel, bearbeta den, för att slutligen återberätta fabeln skriftligt, enskilt. Jag hade flera elever som inte hade klarat av detta om de bara fick lyssna, sen samtala i helklass och skriva enskilt. Jag tänkte specifikt på en nyanländ elev. Hur kunde jag planera lektionen så att även hen skulle klara av det? Hur kunde jag få alla att lyckas utan att förenkla eller förbereda många uppgifter på olika nivåer? Hur kunde jag hjälpa eleverna att förstå och ta till sig innehållet? Med hjälp av strukturerat samarbete!
Vi jobbade i par och grupp på flera olika sätt, där eleverna fick samtala, sortera bilder, återberätta, lyssna, stötta och uppmuntra varandra. Exakt hur vi gjorde kan du läsa i detta blogginlägg. Även min nyanlända elev klarade av den enskilda uppgiften; undervisningen var så välriggad att alla kunde lyckas, utifrån sina egna förutsättningar. Tillsammans kunde vi ta oss an svårare uppgifter och komma längre.
Undervisningen var så välriggad att alla kunde lyckas, utifrån sina egna förutsättningar.
Oavsett ålder, ämne och förmåga kan vi aktivera elever som resurser för varandra och skapa goda förutsättningar för alla att lyckas. Hur kan du göra?
