Att lära sig och utvecklas är något djupt mänskligt. Genom hela livet lär vi nytt. Hur vi människor lär oss är ett område som fascinerat filosofer och tänkare genom hela mänslikgheten. Otaliga böcker har skrivits om ämnet och olika vinklar och perspektiv diskuteras hela tiden. Intresset kring hur vi lär oss – och hur vi lär ut – fick mig att vilja bli lärare. Att se en människas ögon lysas upp när hen förstår något nytt, när hen kommer till en insikt, när hen upplever glädjen i lärandet, är en oförglömlig upplevelse. Hur gör vi detta på bästa sätt?
Detta inlägg är inte tänkt att vara en forskningsöversyn kring lärande. Det är istället en sammanställning kring min syn på lärande. En syn som formats av lärarutbildning, litteratur och forskning, undervisning i klassrum och utvecklingsarbeten på skolor och förskolor runt om i Sverige. Denna syn präglar det arbete jag gör och hur jag vill påverka samhället.
Lärande sker bäst i gemenskap. Lärande sker bäst tillsammans med andra. När vi får sätta ord på våra tankar och höra andras perspektiv kan vi hitta nya vägar framåt. I mötet med andras kunskap och erfarenheter kan vi förstå oss själva, varandra och världen bättre. För mig går det inte att fuska i lärande. Att titta på hur någon annan gjort eller diskutera strategier är inte fusk – det är ju detta som är lärande! Tillsammans kan vi hitta vägar framåt som gör att vi alla lär oss och kommer längre. Mitt jobb som lärare och ledare blir då att skapa en lärande gemenskap och ge deltagarna möjlighet att interagera, samtala och lära av varandra.
Lärande kräver aktivitet och delaktighet. Lärande är inte en passiv aktivitet. Lärande sker inte genom att enbart lyssna och ta in information. Jag behöver agera på informationen för att lärande ska kunna ske. Jag behöver få bearbeta och använda kunskapen för att förstå. Lärande sker i aktivitet och handling, när vi får erfara och uppleva kunskapen på olika sätt och använda den i verkliga sammanhang. För mig i ett klassrum eller i en workshop med lärare innebär det att deltagarna ska vara de som jobbar hårdast. De ska vara trötta vid slutet av dagen, inte jag. De ska tänka, fundera, fråga, undersöka, utmanas och ta nya steg. Jag som ledare möjliggör och skapar goda förutsättningar för deras arbete.
Lärande behöver vara meningsfullt. Lärande sker bäst när det har ett tydligt syfte. När jag verkligen behöver lära mig något – inte för en avlägsen framtid utan för här och nu – blir lärandet angeläget och på riktigt. Kunskapen behöver finnas i en meningsfull kontext, där lärandet spelar roll. Detta är ett större problem i skolan värld än på arbetsplatser, då kunskapen i skolan ofta syftar till en framtid – till betyg, utbildning, jobb. Detta räcker inte som motivation. Som ledare och lärare behöver jag förankra kunskapen och lärandet i nuet. Varför ska jag lära mig det här? Vad har de för nytta för mig? Varför är detta angeläget för mig? Känner deltagarna att det vi lär oss om är vikigt på riktigt kommer de antränga sig mer och komma längre.
I all typ av lärande kan vi reflektera kring dessa tre aspekter – gemenskap, delaktighet, meningsfullhet – och med stöd av dem designa ett lärande som stöttar både individer och grupper framåt.
- Hur kan vi skapa en gemenskap kring det vi ska lära oss så att vi stöttar och hjälper varandra framåt?
- Hur kan vi aktivera deltagarna så att de får bearbeta kunskapen och förstå den på djupet?
- Hur kan vi se till att deltagarna känner att det de lär sig om är meningsfullt och angeläget för dem just nu?